Nu är vi halvvägs. Men vi lyckas ändå göra småfel här och där.
En insats där man inte kom rätt in eller en väska som ramlar över scenkanten.
Det är överskådligt.

Det jag stör mig på är när medarbetare börjar gå utanför sina kvalificerade arbetsområden.

En regissör ska vara regissör. En koreograf ska vara koreograf. Men oftast arbetar de tillsammans och tafsar på varandras yrken, men det är väl också okej eftersom de behöver varandras input.

Men en korist ska vara korist. Jag tycker inte att de ska "föreslå" saker som har med regin att göra. Är man osäker på någonting borde man fråga koreografen eller regissören, eller regiassistenten.

En körledare ska få vara körledare. Även om koristerna är missnöjda med uppvärmningen så måste han väl för fan få göra sitt jobb? Och inte bli utfryst och mobbad av en hel kör?
Det tycker jag är för jävligt. Jävligt respektlöst.

Sen vill jag ha rutin när det gäller föreställningar. Jag kommer dit, gör mitt jobb och sen går jag hem.
Vi är ingen improvisationsteatergrupp. Jag står på samma plats vid samma tidpunkt innan jag ska in på scen för det gör att jag känner mig trygg. Jag vill ha det tyst och lugnt så jag kan fokusera på det jag ska göra.
Jag vill inte ha "ett honett kalas med mina vänner och tanter" i örat medan orkestern spelar introt till akt 3 just innan vi ska gå in.

Jag vill inte heller vet hur många som sitter i publiken, för det gör mig spänd. Och det ska väl inte spela någon roll hur många som sitter i publiken? Vi ska väl göra ett lika bra jobb varje gång, oberoende på om det är fullsatt eller inte?

Jag vill inte ha "sista minuten" ändringar. Förväxla dock inte det med "tänk på det här" eller "ni har glömt det här".

Jag har tänkt mycket på gruppdynamiken och hur vi påverkar varandra.
Stämning är så smittsamt. Jag vet att om jag står lugn och samlad på sidoscenen innan de andra kommer in kommer de att vara lika lugna som mig. De osäkra kommer in och ställer sig bredvid i samma ställning och bara andas. Det dämpar småpratet en stund. Ungefär 5 minuter innan det växer till ett kackel och inspicienten måste säga till oss att vara tysta.

Vissa småpratar till och med när vi är på scenen. Och det är inte i karaktär kan jag meddela. Kanske gör de det för att hantera sin nervositet, men det påverkar mig negativt.
Vissa personer, vuxna personer nynnar och kan inte sitta stilla i ens en minut.

Hyschningen har blivit tradition. Jag skulle så gärna vilja avskaffa den.

Jag vet att jag inte är någon professionell skådespelare, men jag tycker ändå att man kan visa lite mera respekt för yrket. Respekt för körledaren och inspicienten. Och alla andra runt omkring.

Jag satt under scen bakom Symfoniorkestern innan vi skulle börja i dag.
Daniel Frank kom förbi och noterade "Luktar det inte Kyckling?"
Och det gjorde det. Jag föreslog att kanske nån i Symfoniorkestern tagit en sen lunch, eller att någon i publiken kanske hade med sig en matlåda. Då berättade han följande:

Den konstnärlige ledaren för Folkoperan i Stockholm satt en gång i publiken för att se en föreställning.
Bakom honom hördes ett Chipspåseprassel, det klassiska Estrella-öppnings-ljudet.
Han vände sig om och där satt två Bikers och tuggade chips!

Vad som hände sen vet jag inte. Men jag fick en fin mental bild!

På lördag är vi halvvägs.



Nästa år blir det La Boheme!

När körledaren, koreografen eller regissören instruerar så är man tyst.

Och när de pratar till kören så är det till GRUPPEN, inte till varje enskild person. Det finns inget behov av att svara "mm, jaa". Man ställer heller inte frågor som "ska JAG göra så här" osv. De pratar till oss, eller er, inte till dig personligen!!!

Lyssnar man på ledarna behöver man inte fråga "vad ska vi göra nu?", och efter att koreografen har instruerat, framför, FRAMFÖR!!! så STÅR MAN INTE OCH FILOSOFERAR OCH TÄNKER "mm... kanske bakom".

GRAAAAHHH!!!

Var bara tyst. Gör som du ska. Lämna egot hemma och ta gärna en dusch innan du kommer till operan. Har du glömt pärmen hemma så stå inte över min axel och bläddra i mina noter.

Ljuddisciplin. Social kompetens. Respekt för medmänniskan.

Och en sak till. Nämen! Har du märkt att du har gjort fel? Då behöver du inte säga det till oss andra, som att ditt misstag är kollektivt. För det är bara du som har gjort fel. Mental notering. Gå vidare.

Ikväll repar herrarna danssteg.

Ta upp portfölj
stryk hår
rak i ryggen
le
borsta mjäll
blås mjäll

och så vidare.

Det står en BMW och en husvagn i kulisserna och väntar på att rullas ut.

Regissören Helena Röhr och Koreografen Maria Naidu är väldigt vänliga och öppna.

Ska jag jämföra det här med Poet & Prophetess för några år sedan, så tror jag kören har blivit lite stökigare, och det blir större plats för onödiga frågor som drar ut på reptiden. Men förr var vi nog räddare för att ställa frågor eftersom produktionen var så lättretad...

I början av reptiderna är stämningen glad men när det närmar sig premiär blir folk mer spända och vill gärna ha mer betalt.

Nu är det time!

2012 börjar med spelningar på äldreboenden. Sedan fortsätter det med Carmen-rep.
Sen jag skrev sist har jag blivit körledare för HSO-kören genom ABF.
Nytt för 2012 blir att jag ska leda en nybörjarkör på Folkuniversitetet.
Det har pratats lite löst om att jag genom ABF ska bli Allsångs-ledare, samt körledare för 1-2 körer till på olika äldreboenden, vi får se hur det blir.
Jag har också börjat spela för utvecklingsstörda (är det så man skriver eller låter det stötande?) och jag kanske kommer att börja spela på olika såna hem runt om i Umeå.

Jag fortsätter som Sångpedagog på Folkuniversitetet.

På hemsidan har jag börjat skriva ner andra tider jag är upptagen, som inte har med spelningarna att göra.
Det för att det ska bli lättare att hålla reda på bokningarna.
Dubbelbokningar har hänt lite för mycket den senaste tiden, och det är bara mitt fel.

I januari kommer ett nytt nummer av Folkuniversitetets tidning ut, där jag har blivit intervjuad.

Efter Carmen kommer Operakören att plugga in La Boheme, men jag vet inte när den har premiär. Blir det en högbudgetsatsning blir det nästa vår, är det lågbudget blir det i November.

2013 skulle jag kanske vilja spela på dagis, eller i något annat sammanhang som är nytt för mig.
2014 vill jag stå på alla scener i Umeå.


Förra helgen sjöng Operalkören Bach's Juloratorium på Norrlandsoperan. Vi fick bra recensioner. här är ett utdrag från VK:

"Med Bachs Juloratorium kopplade operakör, symfoniorkester och fina solister ett fast grepp om publiken under helgens konserter."

"...När så det hela fått full volym stämmer den stora operakören in med texten "Jubla, var glada, för dagen är inne". Från detta ögonblick höll Bach publiken i ett konstant järngrepp."

"...Operakören är en verklig tillgång. Den får klangkroppen att på samma gång vara homogen och böjlig, ja det som krävs för god frasering. Diktionen likaså är imponerande tydlig och körens musikaliska insatser får musiken att ljuda närmast tidslöst."

Läs hela artikeln här: http://vk.se/Article.jsp?article=501519


Tack till Folkuniversitetet, ABF, Norrlandsoperan och Umeå Kommun för att jag får hålla på med det jag tycker om. Tack till Glassbonden och Anki på kommunkontoret för klistermärkena, tack till Umeå Energi för El-cykeln.

Söker du en trubadur/vokalist i Umeå? Hör av dig! Jag spelar till det mesta inom cykelavstånd.
Är det längre än så tar jag ut reseersättning.
Jag sjunger på bröllop, begravningar och skilsmässor. För gamla och unga (men oftast äldre).

På www.JoakimWidell.com finns det ljud- och filmklipp att lyssna på.

God Jul!

Här kan du lyssna på ett par låtar:



Vi Ska Gå Hand I Hand


Kaffetåren Den Bästa Är


Gå Upp Och Pröva Dina Vingar


Nu Går Sista Visan & Ju Mer Vi Är Tillsammans


Vår Bästa Tid Är Nu


Jag Har Bott Vid En Landsväg


Ser Du Stjärnan I Det Blå

Små Nära Ting

Det går väldigt bra för mig just nu. Jag har ett jobb där jag får vandra långa sträckor så jag håller mig frisk och spela för publik som uppskattar min sång och mitt sätt. Och bra betalt får jag också!
Tidsschemat gör att jag håller dygnsrytmen också, vilket nog är nyttigt. Tidigare har jag börjat mitt arbete klockan 3-4 på dagen vilket brukade leda till en längre sovmorgon.

I dag ska jag åka Till Umedalen och Tomtebo. Där emellan ska jag försöka klämma in en busstur till Ersboda där jag ska inhandla en begagnad plattskärm. Jag har sett mer av Umeå de senaste veckorna än vad jag har gjort på 25 år. och dår har jag ändå bott här i 5.

Häromdagen gick jag från Ålidhem till Mariehem. Jag hade räknat ut att platsen jag skulle spela på var ungefär tre Tomtebosträckor bort (10-15 minuter till fots) så jag gick 45 minuter norrut och sen svängde jag vänster.
Sen var jag vilse.
Jag fortsatte norrut och gick in i en skog och tänkte "På andra sidan skogen är det nog). På andra sidan skogen fanns ett stängsel. Det krävs en viss teknik att klättra över ett stängsel med en gitarr, så jag beslöt mig för att gå runt istället och efter en stund hittade jag stängslets slut. När det var 15 minuter kvar hittade jag min spelplats.

Jag blir bjuden på fika minst två gånger varje dag, men jag försöker hålla tillbaka. Som tur var har jag en underbar fru som lagar väldigt god och nyttig mat när jag kommer hem, så det jämnar ut sig. Julskinkan runt höfterna på 85 kilo är borta och nu väger jag 72. Byter man ut småätandet mot en IKSUflaska vatten med is händer det mycket kan jag säga!

Jag har fått ungefär 56 spelningar på äldrevård runt omkring i Umeå. En av de roligare sträckorna att gå är över Tegsbron, där man kan se det nya resturangskeppet Båten. Även om priserna är lite för höga för en vandrande trubadur kan jag rekommendera ett besök. Skeppet (eller är det en pråm?) är väldigt fint inrett, Baren är mörk och undervåningen är väldigt mysig och ombonad.

Nu ska jag byta om till mina arbetskläder och göra mitt jobb. Ajöss!

Jag är nu en av Umeå Kommuns Glädjespridare!

Joakim Widell

Jag har haft två spelningar i år. Den första var en Sopplunch. Jag hade inte sovit på ett dygn så jag var sur och omotiverad. Värre blev det när en i publiken bad att få höra "Håll mitt hjärta" och inte fick det.
Jag har skuldkänslor.

Den andra var premiären för Otello på Norrlandsoperan. Det verkar ha gått bra.

Bengt Hultman skrev i VK:

"En till numerären förstärkt operakör utmanas av regissör och koreograf. Det är nämligen inte alldeles lätt att sjunga sittandes eller att vara i ständig rörelse, men kören kör det med hedern i behåll och med få intonationsskavanker."

Anna Wallentin skrev i VF: ingenting om kören. Då kanske vi inte gjorde några fel får jag hoppas.

Jag har inga större planer för 2011. Just nu siktar jag på att betala hyran och att vara lycklig.

Hej. Jag kan inte riktigt sova så jag skriver av mig.

När jag var liten fick jag göra hörseltest lite då och då. Det saknas 30 nånting (hertz?) på det ljusaste och det ger mig tinnitus ibland. Men tinnitus har jag lärt mig att svälja bort.

Men helt plötsligt när jag skulle lägga mig i natt märkte jag en sak.
När jag andas in kan jag höra att de ljusa frekvenserna kommer tillbaka lite grann, jag kan höra ljusare pip från datorn och andra apparater. När jag andas ut försvinner de igen. Det funkar bara på ett öra, så jag skulle kunna lösa det genom att ligga på det örat så jag hör lika dåligt som vanligt.
Så mitt problem är inte tinnitus utan nånting som jag nästan hör.

Sen har jag märkt att när jag äter middag (godis) på jobbet vid pianot så ändras tonhöjderna när jag tuggar för hårt.
Tonerna svänger lite just när jag biter ihop.

Jag har inte stött på nån tondöv människa än, men om det skulle hända så kanske det beror på att de är för spända?
Det finns säkert nån sjukdom där bihålorna eller käkmusklerna är för spända eller nåt liknande.

Hursomhelst.

Konsert i morgon i det Rosa huset (Umeå), sen Vindelns kyrka 19/12 och Åmseles Kyrka 24/12.
Det börjar bli dags att lämna in en arvodesblankett till Svenska Kyrkan för alla framträdanden jag har haft de senaste 3-4 åren. Det lär nog bli lite pengar :D

God natt.

Det här är vad som händer snart!

20/10 Gustav Fröding I Nordmaling
29/10 MB Underground i Lycksele
28/11 Sopplunch i Åmsele. Jag ska spela låtar och prata om mig själv. Verkar det som.
4/12 Rolling Stones VS. Beatles i Lycksele
5/12 Terminsavslutning för mina elever på Folkuniversitetet i Umeå
12/12 - 13/12 Julkonsert på Norrlandsoperan i Umeå
15/12 En konsert i samarbete med Balettakademien i Glashuset i Umeå
24/12 Julkonsert i Åmsele som vanligt
26/12 Tomterock i Åmsele på Folkets Hus
Datum finns på www.JoakimWidell.com också.

Kanske blir det en konsert i Vindeln runt december som i fjol.
Jag blev också inbjuden till Backens Gospelkörs Julkonsert men jag vet inte om det blir av, det är lite stressigt.

Välkommen förbi om du är i närheten av... nånting av det här.

Mina favoritsånger som vi gör utav Gustav Frödings dikter är 'Elin i hagen' och 'Skalden Wennerbom'.
Jag försökte hitta en bra inspelning på youtube men det fanns ingen som gjorde de rättvisa. Vi spelar och sjunger lite annorlunda, men pappa har nog spelat in oss nån gång så jag kanske kan lägga upp det på nåt sätt.
Det vore kul att spela i Umeå nån gång så alla nya vänner kunde få lyssna :)

Här är en bild på Gustav Fröding. Hej då.

Rävarnas trummis har fått jobb i Umeå så jag fick skjuts upp för ett rep.
Vi repade det gamla vanliga. I framtiden ligger There Ain't No Rest For The Wicked och den här:

Jag kommer att sjunga den här:



Text:

Jag ser hur ljusen brinner ut,
jag ser hur varje liv tar slut.
Dom strålande bloss som lyste för oss
tar slut, dom brinner alla ut.

Jag ser hur livet rinner bort,
hur tiden alltid är för kort.
Den ändlösa stig som skulle bli mitt liv
tar slut, skall också nå sitt slut.

Jag stod vid det rytande havet inatt
och såg ut i rymdens evighet.

Och jag såg en svag men tydlig glöd.
Jag såg att nya stjärnor föds.
Så fast det var natt var det ändå inte svart;
Därute tändes nya ljus.

Vi är en sekund i epokernas ström,
men vårt liv är en oersättlighet.

Så innan min låga flämtar till,
och skymningstimman tiger still,
vill jag vara ett bloss för dom som följer oss
en tid, ett ljus på deras stig;
En tid, ett ljus i deras liv.